Kärleken kanske är slut

Det är fredag. Vilken lycka! Men när jag nu sitter i min rätt tråkigt vanliga soffa Ektorp från det stora varuhuset och surfar runt lite på nätet, med datorn i knät, så kan jag inte låta bli att fundera över relationer. Eller snarare bristen på dem.


Jag har i nuläget svårt att se en framtid för mig med en nära relation med en man. Mitt relationskonto kanske helt enkelt är fyllt. Trist tanke måste jag säga.

I och för sig så är det inget som jag deppar över, men så här en fredag kväll så kom i alla fall tanken till mig. Jag är inte desperat. Inte ens i närheten. Och jag kommer att ha fullt upp både över jul och nyår så det är inte det minsta synd om mig. Men ändå.

Jag kan inte låta bli att fundera.

Över livet.

Kanske lite mer.

Måndag, nu kommer jag, och jag är inte rädd

Om man trodde att söndagen skulle tillföra ett personligt lugn, just på grund av att det är en, ja söndag, så är det förstås alldeles fel. En mer stressad dag får man leta efter. Mest för att det just är på söndagen som man blir varse att dagen efter är en måndag. Och alla de problem som man lämnade på fredagen, på jobbet, i tron att de säkert skulle komma att lösa sig själva under helgen, nu alltså väntar.
Det gäller att inte spotta i farstun, eller är det i det blå skåpet? Många personer har förstås inte ett jobb att gå till. Och då väntar inte dessa problem, utan helt andra, under måndagen. Men det går ju heller inte att ha dåligt samvete för det.
För det är ju dåliga samveten som lyfter det mänskliga psyket.
Utan dessa dåliga samveten skulle vi inte ha en chans att överleva. Inga hang-ups i världen är lika bra som det svenska dåliga samvetet.
Jag kan i alla fall konstatera att hur man än försöker att ställa saker och ting tillrätta så går det käpprätt åt h-te.
Mycket för att man borde hålla sig borta.
Tvåsamheten funkar inte. Det är bara att hålla sig borta från den.
Föräldraskapet är även det svårt att klara av, så även där är det bara att ducka, för att slippa konflikter och annat skräp.
Men inte är man bitter för det!
Absolut inte.
Det ligger inte för en Brommabrallis.
I stället så kollar man in motståndet och möter det på bästa sändningstid. Ibland går det vägen, ibland inte.
Man fjärrstyr släkten och vännerna. Man kollar av barnen och grannarna. Och när allt det är gjort så är man ett bollplank för en deprimerad före detta.
Allt på bästa sändningstid.
Det är alltså bara för en Brommabrallis att stärka skjortan, kallmangla den och hoppas att de sylvassa snibbarna på kragen är vassa nog för att hålla de värsta antagonisterna på avstånd.
Nu måndag, kommer jag.
Och jag är inte rädd!

Rackartyg

Om en kväll slutar vid tv:n så borde väl en Brommabrallis fundera på att ändra sin tillvaro. Det bör vara bättre än så. Livet.
Men starka krafter drar ner både svanskota som muskelkorsetten i de mjuka lagren och då är det bara att ge efter.
Omvärlden informerar om förestående kyrkoval och Anna Anka, som ska möta norsk pratnisse i tv (är det Kalles syrra eller kanske Alexanders?).
Inte nog med att kyrkoministern själv dragit till Mallis på ren nöjesresa, även stora delar av S-gänget har tydligen kalas i tankarna just nu.
Kalas ska man inte ha i Uppsala nu för tiden. Åtminstone inte i två plan.